Läsarfråga

Alla läsarfrågor publiceras med tillstånd

Mail: (1 )

"Hej Carola! Jag har läst på nätet om Hovkartan och undrar om du skulle kunna hjälpa min kille.
Jag som skriver heter Jeanette och jag har en Tinkerkorsning på 5 år, import.

När han kom till Sverige var hovarna ganska ok men sen stallade jag upp honom och satte på skor. Så långt var inga problem. Bara det att efter ett tag blev hovarna fula. Oavsett om vi skodde honom i korta intervaller.

Jag blir uppriktigt sagt trött på alla "Goda" råd. Vad ska jag göra för att få fina hovar på min häst igen?

Varma hälsningar Nettan B."

Svar:

Hej Nettan! Vad kul att du uppmärksammat hovkartan, en analysmetod för att lära sig om hovens zoner, ungefär som zonterapi på häst!

Min första fråga blir om du har en bra kontakt och kommunikation med din hovslagare?
 Oftast är det bäst att börja där! Vad tycker han/hon?

Välkommen åter.

VH/Carola

Mail 2:

Hej igen Carola. Jo det är sant, vår hovis är väldigt intresserad och jag har pratat barfota med honom men han tyckte att vi skulle hålla skor på tills hovarnas sula rättat till sig. Jag vet ju inte vad det betyder. Men jag kan fråga honom!

Svar:

Hej :-)

Bra kontakt med hovslagaren är super. Nyfiken på vad ni kommer fram till. Vi hörs!

Carola

Mail 3:

Jo nu är det från Nettan igen. Hoppas du kommer ihåg mig :-)

Min häst, tinkerkorsningen med fula hovar har plötsligt snygga hovar! Jag haffade hovis i stallet och sa att jag ville avsätta en extra timme för samtal om pållens hovar. Han sa att det var väl ovanligt men han blev glad. Så tittade vi noga och han sa att det kunde fixas på andra sätt än det han redan gjort.
Sen pratade vi barfota och då vågade jag nämna Hovkartan och då skrattade han och sa att han precis läst på Facebook om Zonterapi för häst, vad tror du är detta slumpen eller :-D
I alla fall har vi en plan nu och tack så mycket för att du tog dig tid, till sommaren blir det barfota i alla fall en period för att se vad som sker och då vill jag att du kommer ut och gör hovkartan om du har vägarna förbi.

Tack för allt! God fortsättning! Nettan och snygghov :-)

Svar:

Härlig läsning! Glada hästar är hästar med ett bra team runt sig :)


Vi hörs!

/Carola 

Frågor med svar.

På marknaden, nya teorier, filosofier, tillvägagångssätt och metoder, behöver ju inte vara så nya generellt, eftersom det tar ett tag att få fram en metod att släppa på marknaden.

Hovterapi och att vara Hovverkare med speciella kunskaper inom TCM och funktionalitet är nytt på marknaden. Ungefär 8 år. Som utbildning är det ungefär 1 år.

Som teori och som metod, har Hovterapin arbetats fram ungefär sedan sent 90 - tal.

Jag har haft svårt för att utföra det praktiska jobbet själv, då jag har skadat min rygg för många gånger genom mitt jobb som ryttare.

Det har inneburit att jag fått be andra om hjälp i många år, men hela tiden har jag verkat lite här och där för att på så vis underhålla mina praktiska färdigheter.

I ca: 8 år har jag hjälpt andras hästar med hovar.

I ca: 17 - 18 år, har jag studerat hovar och dess funktion. Ofta med hjälp av någon som redan jobbar med hovar, på olika sätt. Hovslagare med olika inriktningar.

När jag nu släppte utbildningen, 2015, så visste jag att det var dags att tillföra något som jag vet är en stor pusselbit som saknas för de som jobbar med hovar.

Det kan låta lite högtravande men jag vet, och de som tagit del av och förstått metoden vet, att detta är just så. En saknad pusselbit.

Jag har fått lite frågor som jag svarat på och som jag publicerar här:

* Varför tror du att du skulle kunna komma med nåt nytt. Så jävla löjligt!

Svar: Hej J! Vad kul att du intresserar dig för Hovterapi. Om du vill ringer jag gärna upp och berättar om vad jag jobbar med. Hovterapi är kanske inte nytt, men det är tillräckligt nytt för att skapa misstro har jag förstått. Vill du att jag ska ringa så sms mig tid när det passar dig bäst!

VH/Carola

* Hej Carola, jag har förstått att du slängt ut en metod nu som går ut på att såga i hovar. Varför det? Räcker det inte med att du lurar folk att det går att prata med djuren?

Svar: Hej Annika! Vad kul att du intresserar dig så mycket för mitt arbete att du hängt med i så många år!

Att ha en kontakt med sina djur är något jag absolut tror på att man har. Om man vill. Hade du någon specifik fråga om Hovterapi? Jag ringer dig gärna och berättar mer. Jag har absolut gått ut och marknadsfört min metod nu, äntligen, efter så många års arbete med den. Det känns jättekul. Tack för att du uppmärksammar mig och mitt jobb!

VH/Carola 

* Vad tror du att du ska uppnå med en så kallad ny terapi som alla andra redan gör och kan? Verka hovar är inget nytt vet du. Och du är väl ingen hovslagare eller?

Svar: Hej P. Jag blir så otroligt glad av ditt pm, där du beskriver att Hovterapi redan utförs av flera. Nu får du hjälpa mig här, kan du snälla länka till dom för ett av mina huvudintressen är samarbete och nätverkande, så snälla sätt mig i kontakt med dom!

Nej hovslagare är jag inte, helt rätt, jag är usel på att smida järn. Jag vågar inte ens hålla i något nära en eld.

Att verka hovar däremot är jag specialist på. Så var det något du undrade över gällande Hovform eller verkning så berättar jag gärna mer!

VH/Carola

*Vad menar du med att hovformen kan ändras? Har inte alla hästar redan en form som dom ska ha?

Svar: Tack snälla Pernilla för en så vettig frågeställning! Jag blir så glad när jag får lägga min tid på att kommunicera med människor som faktiskt är intresserade :-)

Såhär tänker jag, svara gärna vad du tänker efter mitt svar!

- Alla hästar har en form, men inte nödvändigtvis den mest funktionella formen. I mitt sätt att tänka (Och säkert många fler) innebär en god hovform att den återställs till den form som det var tänkt från början att den skulle ha. Olika effekter genom livet kan dock påverka hoven. Såsom människans hand, (Verkning) Svamp, Röta, Håligheter, Sprickor, mm.

En funktionell hov har återtagit sin ursprungliga form. Hur man mäter ut detta är en metod i metoden, lite bättre beskrivet här: Lindvinkeln

Så, mitt svar på din fråga blir att alla hästar har en form men inte alltid den form som hästen var tänkt att ha från början. Och detta kan Hovterapi hjälpa till med. Hovens form kan alltså ändras och bli mer funktionell.

Återkom gärna om du är mer intresserad!

VH/Carola

* Jag har sett att du lägger ut bilder med streck på hovar. Varför ritar du på hästen? Jag har aldrig sett någon göra så innan och då har jag sett många snygga hovar kan jag lova dig.

Svar: Hej G. Och tack för en jättebra frågeställning! Jag blir så glad över vettiga frågor som kan ge uppkomst till fina diskussioner för intresset för hovar är ju så stort och vi vill ju alla förstå vad som är bäst för hästen. :-)

Först vill jag svara dig att alla snygga hovar är inte nödvändigtvis funktionella eller passar ens hästen. En för ögat snygg hov kan till och med göra ont för hästen. Om detta kan du läsa mer här:

(Hoppas det är ok att jag infogar en länk bara)

Snygga hovar eller?

Vad det gäller de ritade sträcken på hovarna är det en metod för att få fram mitten på hoven så att verkningen kan ske utifrån målsättningen att få lika mycket hov på var sida mitten. 

För att få fram mitten och var överrullningen ligger (Den ursprungliga alltså) så ritar Hovterapeuten mellan olika markörer. 

De olika färgerna på strecken är som ett språk mellan oss Hovterapeuter. När vi publicerar bilder kan vi genast se var i processen den som publicerat bilden är, genom att läsa in det från de olika färgerna. Tex: så är rött den första färgen, innan vi ens börjat verka, första gången.

Det är tänkt som ett pedagogiskt sätt för Hovterapeuter sinsemellan att utbyta erfarenheter och kan såklart förvirra någon som inte vet vad det handlar om. En hov blir såklart inte funktionell av några sträck. 

Om du vill kan du läsa mer om detta här: Lindvinkeln

Hoppas du känner att du fått svar.

Mvh/Carola

Svar på mitt svar till G:

* Tack Carola, det var verkligen intressant. Det med snygga hovar ska jag tänka lite till på. Nu fick du mig att fundera på mina egna hästar. Tack igen för ett utförligt svar som jag inte väntat mig. Vi hörs nog igen :)

/Gunilla K.

* Hej! Jag läser med stor förundran att man kan utbilda sig till terapeut på hovar. Hur går det till? Jag menar inget illa men undrar verkligen, är det inte bara hovslagare som ska sköta hovar?

Och en annan fråga när jag ändå skriver till dig, om det är så att jag blir intresserad, kommer du ut och verkar i så fall?

Svar: Hej T. Det var kul att få så bra frågor för det innebär att jag får berätta lite om mitt system :-)

Terapi på hovar är i förebyggande syfte. Det som särskiljer Hovterapeuten från andra Hovverkare är kunskapen om helheten. Hela hästen tas in i en bild när man analyserar hovarna.

Alla 4 hovar har olika delar som representerar olika delar uppe i hästkroppen. Kanske har du hört talas om Zonterapi!?

Just Zonterapi är en stor del av Hovterapeutens jobb, men istället för på människans fötter är det på hästen. Så egentligen var det så enkelt från början när jag bestämde mig för namnet på detta specifika yrke. Hovterapi.

Hovterapeuten kan se kopplingar mellan olika effekter i hoven (Hål, sprickor, svamp, mm) och härröra detta till olika symptom uppe i kroppen. Detta i sin tur kan vara en hjälp när Hovterapeuten ska hjälpa hästägaren vidare. Vi utför alltså ingen terapi på hoven men det kan uppstå terapeutiska processer när balans i hoven inträder.

Hovterapeuten lär sig att verka hästen så att den får tillbaka den ursprungliga balansen i den mån det är möjligt. Vilket gör att alla delar i hästen kan återfå balans.

Jag skriver "kan" för Hovterapeuten är såklart ingen undergörare. Alla yrkeskategorier lyder under lag och det är endast hovar utan sjukdomssymptom vi jobbar med. 

Så för att svara på din fråga. Den terapeutiska delen av processen är egentligen den balans som uppstår när en helt vanlig verkning av hovar gör så att hästen återfår lite eller mycket av sin ursprungliga balans.

Om det bara är hovslagare som ska sköta hovar? Hovar som ska ha skor måste en hovslagare sköta. Hovar som ska verkas men inte skos kan andra yrkeskategorier hjälpa till med. Hovverkare av olika slag finns.

Beroende på var du bor kan jag eller någon i Hovterapiteamet stå till tjänst för en första analys som kan leda till en verkning.

VH/Carola Lind

Balansera mera.

En ganska liten häst, men med rejäl kropp kan också ge armbågar som balanserar hästen.

När armbågar balanserar hästen ser vi ofta att tårna pekar utåt trots att hästen har raka ben.

Det är ungefär som en människa med lite (Eller mycket) Övervikt balanserar kroppen med att vinkla höfterna.

Det går att ställa upp honom med benen framåt men han föredrar att stå med tårna ut. Vi kan se på den självgjorda överrullningen att han i alla fall går rakt med benen :-)

Detta är en häst som jag verkat under större delen av 2016. Vi började med en besiktning inför ett hovslagarbesök. Bild 1 visar min bedömning av balansen.

Hovslagaren verkade och ingen förändring skedde. Ägaren beslöt sig för att jag skulle börja verka hästen.

Bild 2 är 8 månader efter första verkningen, innan verkning. Bild 3 är efter verkning.

Det har hänt massor av grejer med den här killen. Hans stabilitet är smidig och hans hovar är lyckliga.

Lyckliga hovar är lycklig ägare :-)

(Sträcken visar på obalans/balans genom att man tar ut markörerna med Lindvinkeln) 

/Carola 

Vänta!

Att vänta på resultat kan ibland kännas tröstlöst. För att då få till ett resultat är det lätt att ta till raspen och forma. Vips har vi en snygg hov. Frågan är om den är funktionell. Jag väntar hellre på att se hur hoven verkar sig själv när den är i balans. (Läs mer här) 

Här är lite bilder på en hov.

Hästen är ett sto på 11 år. 

Jag mötte henne första gången för 2 år sedan. Fula hovar. Höga trakter. Inga strålar. Separationer. Smala långa ostabila hovar. Tjock häst, enorm nacke, insulinobalans, listan är lång.

Hovarna började smula sönder när vi skulle verka så hästen skoddes direkt.

Lindvinkeln  rättades till.

Hästen skoddes av, till och från. För att se om det fanns horn att göra något med.

Hästen lånades ut. Verkades under sin utlåning en gång av superduktig Hovverkare.

Hästen kom hem efter 2 månader, mådde så pass dåligt att jag funderade på slakt.

Hon repade sig och har sedan mått som en jojo. Hit och dit. Hovarna har varit fula hela tiden.

Hela tiden har dom antingen vuxit för mycket eller inte alls och svampen har regerat.

Vi pratar om 1 1/2 års skeende nu.

I somras ( 2015 ) Började jag tro på en hov utan sko.

Hornet hade stabiliserat sig. Under uteritt gick hon obesvärat på grusvägen vid flera tillfällen.

Sen växte alla hovarna igen och tanken på skor kom upp. Att en hov växer är inga problem men att de växer på alla håll och kanter, jättefort visar på att dom fortfarande är sneda.

Olika zoner i hovarna, precis som hos oss människor visar på olika balanser och obalanser. Jag läste in att hon sörjde och tänkte, ja vi låter väl henne sörja klart då.

Hon togs ur verksamheten och att leta nytt hem blev aktuellt.

Hon reds inte, tilläts vara ifred, beslutet att hon skulle få stanna kom snart igen då hon blev hastigt sämre och tappade hull, en riktig tankenöt.

Plötsligt vände det. Jag lyfte och skulle verka hovar och fann en stabilitet. Hovarna hade slutat växa.

Mitten hade inträtt. Över ett år efter första verkningen hade hovarna "Stannat"

Känslan i detta är ju enorm. Det innebar också att hästen, det här fina lilla stoet också hade stannat. En balans hade inträtt. 
Jag verkade henne i början på Oktober 2015 och tänkte, nu ska vi se. Låt mig ha is i magen nu.


I går, 29/12 var det dags att vända upp och titta på hennes hovar. Bilderna är tagna innan verkning. Detta är den hov som hela tiden varit fulast. Ca 11 veckor sedan förra verkningen.

Och se vad som hänt. Den är helt fantastiskt fin. Bilden är tagen medan smuts fortfarande sitter kvar, men den är ändå så snygg att jag bara måste visa. Hennes hovar har verkligen hittat balansen. Dom har rundat av sig själva (Jag har på inget vis rundat kanter på henne)
Och kolla strålen! Den har blivit en trampdyna!

Strålen har själv släppt spetsen, sulan jämnat till sig med mera.
Inga separationer i någon hov. Jämna fina, hårda hovar.

Bit för bit, utan att bli formad för mycket av människohand, kan även hästar på mindre ytor få fina hovar :-)

/Carola 

Mustang eller?

Att göra en Mustanghov av en skodd hov är som att ge en tandemcykel till ett tvåårigt barn och tvinga dom att cykla.

Du har säkert hört det. "Alla kan gå barfota"

Ja det kan dom säkert. Men bör dom?

Och varför började vi sko hästar från början?

Jo för att vi började använda dom, vilket bland annat betydde att människan inte bara belastade hästen på ett sätt som den inte var gjord för utan också började tvinga den att gå längre sträckor på underlag den kanske skulle valt bort annars. Och så fortsatte det. Men en hov är fortfarande bara en hov som även den har sina begränsningar.

Hästar idag får varken använda sina hovar på självvalt underlag under egen valda tidsperioder och varken vila när den vill eller motionera när den känner för det.

Hästar idag trimmar inte sina hovar själv. Inte dom vi har stoppat i stall och bemästrar genom ridning och körning i alla fall.

Att hästar kan gå barfota är alldeles rätt och riktigt. Frågan är hur ofta det är ok. Och hur ofta vi finner hästar som verkligen, aldrig lider av det.

När jag började resa i mitt arbete i slutet på 90-talet fick jag se ett högt antal lidande hästar. De var verkade på sätt som förbryllade mig stort. Jag verkade mina egna hästar ibland och hade oftast hjälp av både hovslagare och barfotaverkare eftersom min rygg var skadad och gjorde ont i många år.

Dessa hästar jag såg, som gjorde mig uppmärksam var som fångar i sina hovkapslar. Det lilla som var kvar.

Jag lärde mig snart att det var en speciell teknik och att det hade ett namn, Strasser.

I många år, innan människor började vända sig ifrån denna typen av verkning fick jag möta många lidande hästar. Med så stora smärtor i kropp och hovar ibland att de var tvungna att avlivas.

Dessa upplevelser och dessa möten, med hästar som har tomma blickar och inte kan gå, har färgat mitt sätt att verka för funktionella hovar.

Jag har haft fantastiska samarbeten med hovslagare, otroligt spännande resor med både svenska och utländska hovslagare som på olika sätt tagit mina tankar till sig och prövat olika vägar.

Jag har även haft stor hjälp av svenska Hovvårdare och verkare då min rygg stoppat mig från att verka själv.

En annan variant av Hovvård och verkning har jag sett från flera håll. Man rundar hela kanten på hoven, runt om.

Detta skapar en väldigt snygg hov. Frågan är hur mycket lidande den skapar och hur funktionell den är.

En hov som slipas till denna formen, genom att den används, blir funktionell.

En hov som skapas av människohand att se ut såhär, kommer förmodligen att göra ont. Länge.

Hur stor är möjligheten att den slipas genom att den används, här i Sverige?

Och om möjligheten finns, hur lång tid kan det komma att ta, att hoven skapar sig själv efter att ha blivit avskodd?

Strassers extremt låga trakter som mekaniskt mejslas ut, har en motsvarighet i många barfotaverkares ihärdiga filande för att runda kanterna runt om.

En frisk och funktionell hov har rundade kanter.

-Som skapats genom användning. Inte genom raspen.

En dysfunktionell hov har stressade lameller, inflammationer, oregelbunden balans och sned överrullning samt ofta avsaknad av stråle, som är hästens trampdyna.

Jag instämmer med många stämmor om att hovväggen inte får vara för lång, men oavsett det kan ingen rasp ersätta hovens funktion och den balanseringsprocess som uppstår när hoven slipas genom användning. 

Alla aspekter som kan räknas in i ordet användning måste förstås.

Alla signaler i hästen som är aktiverade under användning.

Hoven söker konstant balans. Hela tiden försöker alla delar i hoven kommunicera med resten av kroppen. Muskler, leder, organ, allt.

När vi rundar av kanterna utan att resten av kroppen hänger med uppstår det en form av konstgjord andning i hela hästen.

Och allt för ofta, smärta.

Låt gärna hästen gå barfota, sätt gärna hästen i en plan för barfotagång och eventuellt med boots på hovarna när du vet att det är behövligt. Men sluta göra hovarna så förbaskat snygga!

Det är mycket, mycket viktigare med funktionella hovar.


Carola Lind.

Tvådagars.

Jag föredrar att göra hovterapi under tre dagar med en verkning om dagen då det tar 24 - 36 timmar för alla delar i hoven att anpassa sig och 3 dygn för den att stabilisera sig i det nya läget.

Ibland får det gå med 2 verkningar på två dagar, det är bättre än en i alla fall.

Detta är två framhovar på samma häst.

Det är en tvådagars hovterapi och jag har verkligen tagit lite på båda.

Om 3 veckor ska jag tillbaka och följa upp samt verka igen.

(Klicka på bilden för att se den större)

Ett, visar innan verkning. 2 visar efter första verkningen och 3 visar efter andra verkningen dag två.

/Carola 

Noninvasivt.

Det är såklart olika från hov till hov. Ibland måste man ta mer, ibland mindre. Dock vill jag påstå att mindre alltid är bättre.

Det är tyvärr också ofta det påstås runt om på olika forum att det är ok att skära i sulan.

Läs noga och förstå. Det är inte ok att skära i sulan. Så pass, inte ok att folk som gör det utan specialutbildning borde lägga kniven på hyllan genast.

Vad beror det på att folk som verkar hovar tror att det är ok?

Det är säkert olika anledningar, en kan vara att de inte är tillräckligt utbildade och egentligen vet, hur en hov är uppbyggd.

Ofta ser man denna bilden av en hov:

Det är en hov i genomskärning där hovbenet visas som en liten spets som kan "rotera" neråt och då skapa "fång" i hoven. (Och hästen)

Det många kanske inte vet är hur stort hovbenet faktiskt är:

Och hur grunt det faktiskt ligger, alltså hur nära marken det befinner sig och hur _lite_ sula det är mellan hovben och mark, i normaltillstånd. Tänk då på att det finns mycket tunnare sulor.

Vill du fortfarande skära i sulan?

En barfotaverkare bör verka för ett noninvasivt sätt att jobba på.

Det innebär att vi tillåter sulan göra ett jobb som sulan kan själv. Dvs. Byta ut sig själv då och då.

En verkning måste alltså inte innehålla ett moment som innebär att jag skrapar den rent eller skär den vit.

Tvärtom är det bättre att låta den få ha sin egen miljö och störa den så lite som möjligt. 

/Carola Lind